15:22:51
Kärlek och hjärtesorg
Kärlek och hjärtesorg, det är vår i luften och allt det. Den yngre generationen växer upp och snart kommer det att bli hjärtesorg för henne också när pojkar börjar vara mer intressant än det är nu. Vi har alla varit där någon gång antar jag, den där speciella personen man hade en hemlig förälskelse för. De är alla en del av livet, men förhoppningsvis kommer vi att hitta den där speciella någon som kommer att behandla oss rätt och som vi kan dela vårt liv med.
Jag drog några kort från Oracle of Shadows & Light igen (se föregående inlägg, Oracle of Shadows & Light), och idag handlar det om ämnet kärlek och förlorad kärlek kan man säga. Det första kortet var Strange Valentine och det andra Mend-a-Broken-Heart Fairy. Det första talar om kärlek, och att kärlek, eller föremålet för den, kanske inte ser ut som vi tänkte oss den från början. De talade om att hela gamla sår från tidigare relationer, särskilt de långvariga, seriösa versionerna. Och många av oss har varit där, kanske mer än en gång, i våra liv. Men det här kortet betonade det faktum att även om denna nya kärlek eller vänskap inte verkar vara ens "typ" till att börja med, kanske vi inte borde avfärda den omedelbart. Kärlek är verkligen underlig och underbar lägger de till.Den andra älvan är här för att hjälpa oss att laga våra brustna hjärtan. Hon säger att det är dags att acceptera de där små gesterna av vänlighet för de kommer att göra mer för oss än åratal av terapi kan göra. En vänlig och kärleksfull kram, behandla oss själva vänligt, vi helar men försök inte skynda på bara för att komma över det snart. Älvan lägger till att vad som än skapade såret kan ha varit ett kärleksgräl eller kanske obesvarad kärlek, ett uppbrott eller ett kärleksäventyr som gick fel. Hon säger att vi ska ta det lugnt på kärlekens väg ett tag. Bara ta en paus från alla dessa måsten och ta ett bad eller se en gammal film.
Det är lite underligt, eller kanske inte, att dessa kort skulle visa sig just idag av alla dagar på ett helt år. Det är en underbar dag ute, lite kyligt men strålande sol över snön och inte så blåsigt. Men igår (30 mars) skulle ha varit min avlidne mans 50-årsdag och idag är det 6 år sedan min pappa gick ut på en promenad och nästan hemma föll till marken och aldrig kom hem igen. Samma fantastiska väder och så många saker att se fram emot som helt plötsligt slutade i tragedi och djup sorg. Men vi läker, en dag i taget, vi kommer tillbaka till vad som anses normalt även om minnen dyker upp då och då och får oss att längta efter de som är borta. Men livet går vidare och så gör vi, långsamt eller snabbt har ingen betydelse, saker tar tid och det är olika för oss alla.