korpvistet.blogg.se

2017-04-14
15:16:21

Stå på dig

Så, ännu ett inlägg om dessa orakelkort. Börjat bli trött på mig ännu? Förhoppningsvis inte, jag tror att dessa kort faktiskt ger mig lite inspiration att skriva och också hitta saker som relaterar till vad som sägs i korten för dagen. Som i dagens rubrik, stå på dig.
 
Först av allt kan jag säga att min mamma är på fötter igen, "står på sig", fraktur på lårbenet men inte ett svårt brott. Skickar lite tankar till en av mina kusiner som halkade på en isfläck och bröt sin högra arm, och naturligtvis är hon högerhänt... Men det finns flera vänner och familj som hjälper henne så jag vet att hon klarar sig fint.
 
Ok, korten då. Idag var det ett återvändande av ett från en tidigare dag, Snow Angel. Hon är ofta här för att berätta för oss om tecken på olika sätt. Och de sagda tecknen finns redan där, och kan ha varit under en kortare eller längre tid, bara det att vi inte lagt märke till dem. Att vi har varit blinda eller omedvetna om dem, fortfarande frågande efter dem, men ser dem inte. Hon är lite upprörd och irriterad på oss. Vi kan släppa henne från hennes nuvarande uppdrag genom att se oss omkring efter dessa tecken, de kan vara små, men de kan också vara nära och så uppenbara att vi inte ser dem som det tecken vi så ivrigt vill ha? När vi läser i den lilla boken som kommer med korten så finns det ett stycke där var och en av älvorna eller änglarna talar direkt till oss och det här är vad Snow Angel inleder med, "Hmph! Där. Om du missar det tecknet, vet jag verkligen inte vad som ska övertyga dig! Kanske borde jag bara stå här ett tag, och vänta till du lägger märke till mig, peka på tecknet, flaxa med vingarna, och sedan kommer du att tro att det verkligen är ett tecken!" Jepp, verkar som att hon är lite upprörd, eller hur (sagt med ett leende och en blinkning). Uppenbarligen har jag inte sett eller lagt märke till de där tecknen som hon skickat mig (igen), och troligen mänskligheten i stort flera gånger. Vi människor har en förmåga att ignorera och tro att det kommer att vara någon sorts fyrverkerier och kastande av glittrig konfetti eller något åt det hållet så att vi vet vad som är på gång.
 
Tecknen jag har ignorerat den här gången är i form av Fairy of the Highlands, en söt och fridsam varelse som säger mig, eller oss, att det är dags att vara modig. Hon är ingen slagskämpe, det ligger inte i hennes natur, och hon vill lösa dispyter fridsamt, men kommer att kämpa om det är vad som behövs. Det är dags för oss att stå upp för oss själva, även om vi inte tycker om att hamna i konflikter med andra och låter dem utnyttja oss. Det är dags att ta ställning, säga sanningen och inte backa även om det är en konflikt i faggorna. Men som det säger, bör vi alltid låta alla andra utnyttja oss, av allt arbete vi kan ha lagt ner på något, så att de bara kan ta det och hävda det som sitt eget? Vi talar inte om småsaker här, som vem som hade leksaken först, eller vem som borde få välja vilken film vi ska se först. Nå, det kan ju vara om vi alltid är den som viker undan för andra, då kan det vara dags att säga att "jag hade den" eller "vi ser den här filmen först!". Som det sägs i boken, att vi inte borde låta sorg och skuldkänslor få oss att strunta i att beskydda oss själva.
 
Jag kan på sätt och vis relatera till korten, jag är ganska fridsam själv och backar troligen lite för ofta. Så jag antar att för mig är det dags att ta tag i det där svärdet och ge mig in i vad som än behövs. Konflikt eller inte. Jag kan lika väl börja idag med några saker, även om det handlar om att stå upp för mig själv mot mig själv i vissa områden. Det är bra att stå upp för oss själva i vissa saker, men vi måste också välja våra tillfällen och strider, det kanske inte alltid är lämpligt att göra det alltid och i alla situationer. Ibland kan det vara lika bra att släppa det, lämna det och låta andra fortsätta med sina egna problem. Jag har hört en del vänner med problem och medan jag fortfarande lyssnar, kan göra kopplingar till mina egna erfarenheter och kunskap, så kan jag inte utkämpa deras strider eller hjälpa till med deras problem. Det här kan ibland bli ett tillfälle för att stå på sig också faktiskt, att aktivt välja att inte ta ställning i någon annans problem. Jag är deras vän, men jag kan inte göra mycket åt deras problem förutom att lyssna. Och det är vad de flesta människor behöver då och då, någon som lyssnar så de kan få ventilera lite, och kanske under den stunden hitta en lösning på problemet. Nu ska jag försöka ta reda på vad som händer med resten av den här dagen.
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: