korpvistet.blogg.se

2016-12-16
14:10:05

Vardagslunk i juletid

Ja, inte mycket annat som händer ärligt talat. Vardagslunken knogar på, och går nog så fort tycker jag för snart är det både vintersolståndet och julafton, och det känns som att jag behöver hinna så mycket mer innan dess. Fast egentligen är det ju inte så, bara jag som fått för mig att jag ska hinna vissa saker innan helgerna.
 
Idag är en av de där dagarna när jag försökt hinna med att göra en pepparkaksdeg. Jag har inte i hela mitt liv gjort egen deg förrän idag. När jag var barn och en bra bit in i tonåren så var det min mamma som gjorde pepparkaksdegen och så hjälptes vi åt att baka och grädda. Sådana där saker som man minns med en speciell känsla nu när man är äldre själv och har en egen ung dam som försöker skapa traditioner. Så, imorgon blir det pepparkaksbakande om inget annat oväntat händer. Problemet idag med att försöka få ihop degen är ju att det kräver lite extra koncentration och fokus när man läser recepten, särskilt som jag bara skulle göra hälften av den angedda mängden. Försök då koncentrera dig på sådant när katten kommer jamandes och inte accepterar en snabb hälsning och fortsätta med läsa och mäta. Nejdå, sådant går inte för sig när man är en leksugen katt! Så fortsatt jamande, strykande kring benen och allmänt vara gosig tills jag gav upp. Försökte leta rätt på en skojig leksak och kastade den så han kunde jaga den. Resultatet? Han tittade på mig som om jag var lite lagomt intelligensbefriad. Han ville väl inte leka själv heller?!
 
Suckade, tittade mig omkring lite till och hittade en av hans äldsta existerande leksaker. Det var en gång i början, för sådär 3 år sedan, en sådan där som ska fästas i en dörröppning och så kan de hoppa och jaga den där. Nå, med tiden så började den där stackars saken bli lite sliten och resårsnodden blev kortare och kortare. Nu sitter den fastknuten och tejpad på en plastpinne från någon tidigare kasserad leksak och funkar fortfarande alldeles utmärkt. Så tillbaka till köket. Där stod jag med pinnen löst i ena handen och försökte mäta kryddor och annat medan en lycklig katt snodde kring fötterna på mig och jagade den där leksaken. Jepp, det är väl som de säger, är man förälder så börjar man kunna fixa det där med flera saker samtidigt med tiden. Inte alla kanske gör det, och alla står helt klart inte och gör pepparkaksdeg och roar katten samtidigt! Men det gick, tror jag åtminstone. Tiden får utvisa när vi har provat baka med den och provsmakat de första gräddade alstren. Smakar de konstigt så vet jag ju vad jag kan skylla på! Individen i fråga är 3 år lite drygt, av manligt kön, har svart päls, bärnstensgula ögon och lystrar inte till namnet Lakrits.
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: